Klockan ringde kvart över sex igår morse men det kändes som att gå upp mitt i natten. Nackdelen med att bo på landet: dålig kollektivtrafik. Tåget till Paris går i och för sej två gånger i timmen men om man går till stationen tar det över 40 minuter. Så jag gick upp i ottan så att JB kunde skjutsa mej innan han började jobba.
Gick en tvåtimmarspromenad på Paris regnvåta gator innan jag satte mej på ett brasserie för att dricka kaffe och kolla bostadsannonser. Hittade en liten en i mina gamla kvarter i Montmartre och en timme senare gick jag på visning. Men lägenheten var minimal och hemskt mörk så det blev nej.
Klarade mej förbi alla rea-skyltar och satte mej vid Pompidou och åt en citroncrepes. Sen gick jag vilse i Marais (som vanligt) och när himlen mörknade tog jag tåget hem till lilla byn igen.

The alarm went off quarter past six yesterday morning but it felt like going up in the middle of the night. The disadvantage of living in the country: poor public transport. The train to Paris leaves twice an hour but if you walk to the station, it takes over 40 minutes. So I went up early so that JB could give me a ride before he started working.
Went for a two-hour walk on the rain-soaked streets of Paris before I sat down in a brasserie for coffee and to check out housing ads. Found a small one in my old neighborhood in Montmartre and an hour later I went on visit. But the apartment was minimal and terrible dark so I said no.
Passed all the sale signs and sat down at Pompidou and ate a lemon crepes. Then I got lost in Marais (as usual) and when the sky darkened, I took the train home to the village again.