Febern fortsatte stiga och jag lyckades tydligen både läsa och svara på sms utan att ha något som helst minne av det. Sov sen över tjugo timmar i sträck.
Mamma ringde och frågade om jag ätit ordentligt (nja, ett kokt ägg och en citronyougert på 36 timmar). Medan jag vacklade bort till kylen för att se om det fanns något ätbart kvar beklagade jag mej över att min kamera blivit stulen. Men när jag fått i mej en banan kom jag på att kamerastölden bara var en dröm- ha! Då ringde det på dörren och jag snurrade in mej i täcket och vred om låset och tittade upp på en förvånad kostymklädd man med en stor bukett rosor i handen och kraxade fram ett -ehm oui? Han skulle in till grannen och hade inte alls ringt på min dörrklocka.
Nej, nu sväljer jag några tabletter till och kryper ner under täcket igen.
(Bilden är från en kall kväll hos mamma i december)