Jag var ledsen. Sen blev jag arg. Men sen kom en ny känsla.
Från och med nu skiter jag i allt och önskar bara att jag ska få ett lyckligt ögonblick varje dag.

Det finns ändå

bra

saker

kvar.

Jag tänkte dricka kaffe, men mjölken är slut. Jag orkar inte gå ner och köpa ny.
Jag skulle skriva ett mejl, men jag kommer inte på vad jag ska skriva.
Jag borde borsta tänderna, men jag verkar inte komma upp från stolen.

Sitter och läser platsannonser på platsbanken.
Eller läser, det var en lögn.
Jag tittar på orden och försöker få ihop dem till meningar och sen försöker jag förstå vad meningarna betyder. Min hjärna har gått ner i tempo och jobbar såå långsamt. Läser, nästan stavar, chef.. för.. servicecenter.. Det är tydligen viktigt att vara mål- och resultatinriktad. Jo. Fast det är lite svårt att vara när man knappt kan formulera en mening i huvudet.

Allting snurrar och jag liksom skakar inombords.

Och så fick jag reklam för barnböcker på posten. Men tack så jävla mycket.

Känner mej löjligt stolt för att jag orkade ringa till vårdcentralen. Sen får vi väl se om jag orkar gå dit.

Kan inte någon ta mej till en stilla sjö i södra Frankrike och försiktigt lägga ner mej i det varma vattnet och låta mej flyta omkring där i en månad eller två?

Jag klarade inte att vara kvar. Hittade en inte alltför dyr biljett på datorn mitt i natten och några timmar senare satt jag på ett trångt flyg på väg till mina drömmars land. Och Frankrike gav mej tröst i några dagar. Besökte slott från 1300-talet i Avignon, var vilse i Marseille, dansade mej snurrig i Montpellier och blev friad till i Paris. Men nu är jag tillbaka. Och lägenheten gör mej apatisk. Men den sjuttonde september 2010 är historia. Tack gud för det.

Det är så mycket jag borde göra. Men jag orkar inte. Jag orkar ingenting.
Jag sitter i köket och tittar ut genom ett smutsigt fönster och utanför är allt grått. Men det gör mej ingenting. Inte idag. Idag är allt smutsigt och grått, nästan svart.

Ok. Djupa andetag.
Förbereder uförsäljningen fast kroppen säger åt mej att dra ner alla persienner och dra täcket långt upp över öronen. Men jag kämpar på. Fina kläder till löjligt bra priser. Heja heja!

Varför har vi inte likadana tak i Sverige?
Det måste nästan vara den bästa platsen på jorden. Mitt tak i Montpellier. Utsikten, luften, ljuden, ljuset.

Cyklade ner till Haga för att träffa Hanna. Finaste Hanna. Hon är så jäkla bra och vi kan prata om allt. Allt. Är så tacksam för mina vänner.
Men minuterna går och blir till timmar som blir till dagar och jag får inget gjort. Tankarna fortsätter snurra runt men kommer inte till några slutsatser. Och jag vet inte vad jag håller på med.

Sitter i soffan och äter mangoglass till lunch. Det är så förfärligt tråkigt att laga mat. Har ringt runt till olika delar av Norrland för att försöka få reda på om jag kan plugga mode på distans i höst eller inte, men jag blir bara runtslussad. Vet inte ens om jag vill.
Vet inte vad jag vill.
Men så ringde Malin och frågade om jag ville jobba helg i butiken på Frölunda. Klart jag ville det. Så nu är en av mina bästa vänner min chef också. Ha.

Såklart jag valde björnen. Björnen (som visas i cirka fyra sekunder) i Into the wild, Måns var Alexander Supertramp.
Jag känner mej fortfarande bakis. Borde sova nu.

Bakissöndag med min favoritperson.
Brunch på Egg and milk, en ny Jean-Pierre Jeunet-film, fotoredigering, Lars Ohly på svt och Ben & Jerry's glass.

Imorgon ska vi på filmtema-fest hos Jennan. Jag ÄLSKAR maskerader/temafester! Så vi tog en fika på Brogyllen och bestämde oss för antingen Factory girl (Edie och Andy) eller Into the wild (killen och ett vilt djur). Efter lite peruk- och klädprovningar visade sej valet vara lätt, LÄTT!

Försöker prata förstånd med mej själv, men villar bort mej mitt i ett argument.
Tappar fotfästet.
Vill vara fri, men ändå trygg. Sova i samma famn men i ett annat land. Vill bort från det här, fast helst fly från mej själv. Radera, men vara kvar.

Var och shoppade en sväng. Hittade två skatter på Beyond retro. Folk är så himla snygga här. Och mina vänner är de bästa. Såklart. Avlutade dagen med några öl på Kings.

Känner mej yr. Kan inte läsa en halv artikel utan att tappa bort mej. Det är liksom svårt att fästa blicken. Det snurrar till. Får svårt att andas. Nu är det september. Jävla september. 17 september våga inte komma hit!
Är helt slut. Orkar inte ta mej för någonting. Äter godis och planerar att bli träningsnarkoman. Eller kanske börja knarka. Eller så går jag bara och lägger mej igen. Är så trött. Så jävla trött.