Vaknade av att mobilen ringde. Klockan två! Crazydays.
Har börjat tänka på engelska nu.
Mötte upp Gena för frukost strax innan tre. Kunde inte få frukost på Pain et Cie. Justq'à midi. Skit. Gick till mystorget och frågade snällt och där gick det. Dvs pain au chocolat, apelsinjos och café crème. Perfekt. Åkte till Odysseum och shoppade. Till nio! Gena var sur för att de stängde så tidigt, jag tyckte det var fantastiskt att de hade öppet så länge en lördag. USA vs Sverige. Gick till Ikeas matavdelning, de hade salta sillar. Lycka. När jag höll upp fullkorsskorporna såg jag att jag skakade. Kände mej konstig och funderade på om det kunde vara hemlängtan efter saltlakritsåterseendet. Nänä. Klockan hade blivit 21 och det enda jag stoppat i mej var den dära pain au chocolat:en. Hungern har slutat infinna sej.

I torsdags bröt jag ihop. Till en liten pöl. Grät och grät och lät bli att torka bort tårarna. Det var ändå bara jag hemma. De jävla mardrömmarna slutar aldrig så jag känner mej inte särskilt utvilad när jag vaknar. Gick och la mej under de här träden men mina stora solglasögon och i-poden som skydd. Somnade på några minuter.
Måns kom inte. Hoppades men. Nej.
Har träffat en ny vän. Gena. Från USA fast med ryska rötter. Canserforskare. Ha. Satt uppe till fem på Rockstore och pratade. Och så kom tårarna igen. "But what did you expect?!" Nej det är sant. Önskar bara att jag inte behövde få glaskrosset kastat i ansiktet.