I natt när jag kom hem kom jag på att jag borde kolla när skolan börjar. Det var visst idag. Jag gick inte. Läste kursplanen och allt lät så himla tråkigt och ointressant. Inte alls vad jag tänkt mej.
Så vad blir det nu då? Ingen aning.
Men stressen gjorde sej snabbt påmind. Vad ska jag göra? Vad vill jag göra? Vad måste jag göra? Vad borde jag göra? Alla obesvarade frågor gjorde mej yr och illamående och sen kom migränen.. Ingen bra dag.

God mat, lite öl, tusen ljus, mjuka kläder, blåbär, lakrits, min favoritperson och en bra film.

Igår var en helt fantastisk dag. Vänner och kärlek.
Det är livet.
Den började med sovmorgon och en runda med fisen. Träffade Jennifer på vårt ställe och lunchade och pratade utan avbrott i en timme sen var hon tvungen att gå tillbaka till Sponki. Jag gick en sväng på stan och köpte nya pennor och ett gäng modetidningar. Sen gick jag till Måns skola och kollade på väggar och sladdar ett tag men sen gick vi till caféet vid Kronhusbodarna och fikade. Sara och Martin kom dit. Sara i blont hår och Martin i träningskläder. Måns skjutsade hem mej på en stulen cykel. Vi kramade Iso lite och pussade på varandra sen skyndade vi oss till Hagabion för att se Armadillo med Peter. Bra film, mycket bra. Ett viktig inlägg i debatten, jag tror inte utlänsk militär hjälper afghanerna. Ta hem trupperna nu! Sen hej då till Peter som skulle jobba natt. Vi stannade kvar för några glas rött och hittade Michel. Pratade franska i fyra minuter. Sen hem, ut med fisen, på cykeln, till båten. Dans dans dans med Malin och några danskor till sent, sen iväg för två veggieburgare och jag somnade med kläderna på och livet är underbart.

Fast det är inte låret som gör ont. Nej, det är nacken. En muskelkrosskada var det tydligen. Inget brutet. Alltid något. Fast jag är glad att jag lever, helt och hållet. I alla fall hållet. Men så farligt är det inte.
Allt går långsamt. Och jag är otålig. Börjar på tusen saker samtidigt och inget blir klart. Fast jag har skickat mejl och beställt tyger. Får vara glad för det lilla.

Tillbaka i Sverige. Hemma. Känns konstigt. Liksom hastigt. Ser nog inte Sverige som mitt hem hem. Men Måns, min älskade och mina vänner. Det är hem. Kärlek.

Igår spelade vi pingis och lagade mat, kramades och drack rött vin från Frankrike.
Saknar språket. Och de sydfranska varma vindarna. Friheten att kunna få ta dagen som den kommer.
Nu smider jag planer. Framtid och pengar, hopp och förtvivlan.
Men jag är hos min älskade.
Han ligger i sängen och väntar på att jag ska krypa upp och lägga mej i hans famn så vi kan somna tillsammans.
Sovgott