Under la rentrée -när alla fransmän kommer tillbaka från semestern, butikerna öppnar igen och de varma sommardagarna blir färre, har jag hängt en massa i Paris. Träffat min allra finaste Lina, köpt mej en ny overlock, eftersom min gamla slängde in handduken under flygresan från Sverige, ätit chokladbakelser på uteserveringar och letat tyger i grossistkvarteren och dealat meterpriser. Blivit bjuden på italienskt, ritat tröjmönster, druckit öl med Alana i Marais, haft lugna filmkvällar och franska diskussioner uppe på höjden under fullmånen.

I söndags åkte vi till en by här bredvid för att gå på en "vide-grenier" som betyder typ "töm vinden", en stor loppmarknad med en hel massa fina, konstiga, roliga och totalt onödiga prylar som folk inte längre vill ha.
Men som den skattletare jag är hittade jag några verkliga fynd, bland annat en söt liten vit hylla, perfekt att hänga smycken på, för två kronor! Sa till den lilla tjejen som sålde den att hon måste ta mer betalt och frågade vad hon ville ha för pingisracken. "Jamen ge mej då 1 euro för hyllan och racken tillsammans, blir det bra?"
Sen hittade jag det fina kakfatet och den rosa tekoppen och sen sprang vi plötsligt på Casper, som fick följa med hem och hälsa på både katten och Walter (rådjuret och tillika stöldgodset från Montpellier).

Tog tåget till Montparnasse och sedan metron vidare till Tuileries för att gå till ett av mina absoluta favoritinspirationsställen -107Rivoli. Det är fantastisk bokhandel med massor av olika mode-, konst-, design- och fotoböcker, knäppa smycken och roliga koppar. Fick med mej två nya inspirerande böcker hem.
Sen åkte jag vidare till Montmartre och tog mej förbi turistströmmarna vid Sacré Coeur och kom fram till tygkvarteren Marché Saint-Pierre. Fingrade på randig bomull, skön viscose och tjock ull och när axlarna värkte och armarna blivit en halv meter längre gick jag till Améliekaffet (Café des 2 Moulins) och väntade på en kompis. Drack en jos och tittade över gatan upp mot min gamla lägenhet där jag bodde för fyra år sen.
När klockan blivit sen hoppade jag på tåget tillbaka till Montfort och himlen var som ett konstverk.