Så vi lånade en röd liten stuga ute i skärgården. När jag kom innanför dörren och brasan var tänd och jag satt inrullad i en filt med en kopp te i händerna sa jag till Måns att han aldrig skulle få mej därifrån.
Men det fick han såklart.
Och jag älskar stan. Här är det alltid någon som är vaken. Och mörkret är inte lika kompakt.
Fast det är något speciellt med havet.