Fast det är inte låret som gör ont. Nej, det är nacken. En muskelkrosskada var det tydligen. Inget brutet. Alltid något. Fast jag är glad att jag lever, helt och hållet. I alla fall hållet. Men så farligt är det inte.
Allt går långsamt. Och jag är otålig. Börjar på tusen saker samtidigt och inget blir klart. Fast jag har skickat mejl och beställt tyger. Får vara glad för det lilla.